Skrevet d. 3-5-2021 17:39:33 af Yoshi Frey - Parterapeut, Parcoach, Familieterapeut/-rådgiver
Ofta möter jag par som bråkar om vardagliga saker: sophinken som glömdes att stänga, att man glömde att säga till när man kommer senare eller att den andre återigen är mest upptagen med sin mobiltelefon eller dylikt. Vi alla känner till dessa små irritationer i en relation. I de flesta fall kan ett par lösa dessa förtretligheter i godo.
Men i andra fall kan dessa petitesser utvecklas till allvarliga bråk där man upplever att den andre inte lyssnar eller inte har respekt för ens egna behov. Då blir dessa ”petitesser” startskottet till en smärtsam eskalerande konflikt där relationen tills sist är i gungning.
Par försöker ofta lösa dessa problem på den ”praktiska nivån” genom att med argumentation övertyga den andre om sitt eget rättmätiga perspektiv. Dock fastnar paret sedan i ömsesidiga anklagelser resp. försvar och tillbakadragandet. Kränkta känslor börjar då krypa in i relationen och få fäste. Och så kan det hålla på länge. Allt för länge.
Problemet med ”sophinken” visar sig då ha flera bottnar ; ) Lösningen för problemet finns nämligen inte på den praktiska nivån utan den är i själva verket lokaliserad på en känslomässig eller bindningsrelaterad nivå. Att ”sophinken” eller ”sockorna på golvet” blivit ett problem för relationen talar om att det finns djupare, outtalade känslomässiga behov som upplevs att inte ha blivit bemött av den andre.
Vi kommunicerar dessa outtalade och ofta omedvetna känslomässiga behov indirekt genom anklagande och via ”sockorna på golvet”. Parterapeuten har då uppgiften att tillsammans med paret leta upp dessa outtalade behov och känslor och att förmå paret att kommunicera dessa på ett direkt, ansvarsfullt och effektivt sätt.
Målet är att vi utvecklar en förmåga att bli medveten om dessa behov och att vi vågar prata om dem med vår partner. Det är via den vägen som vi skapar tillit i relationen.
Om allt kommer omkring har vi alla samma behov av att känna oss sedda och bekräftade, att vara uppskattade, respekterade och bemötta för den vi är.